Panik-hets-kaos mitt i natten

Klockan 03:04. Det är torsdag och jag sitter tillsammans med John, Dexter och Tavey på golvet i köket och diskuterar Magic The Gathering. Jag håller en 1,5 liters kall Sprite upptryckt mot fejset. Den största chocken har lagt sig men jag är fortfarande skakad och kommer troligen ha men för livet. För att berätta hur jag hamnade här måste vi gå tillbaka ungefär en timme;


Klockan 02:03. Ett skarpt myyyiiiiiiiiiii rycker upp mig från finalen mellan mig och Justin Bieber i Big Brother huset. Jag sätter mig upp med ett ryck och tänder lampan men allt är helt stilla (så stilla det kan bli i Peking). Efter fem minuter börjar jag fundera över om jag drömt det hela och är nu bara är jätteförvirrad så jag släcker lampan igen och somnar om.


Klockan 02:12. Jag vaknar med en konstig känsla av att allt inte står rätt till och plötsligt känner jag det. Min lugna harmoniska "jag-är-så-himla-söt-när-jag-sover-look" byts snabbt ut mot "jag-är-i-total-chock-och-drömmer-möjligen-fortfarande-och-kaosar-därför-ur-totalt-look". Jag kastar mig ur sängen, öppnar dörren, springer rakt in i jättepostern på en gammal skitläskig gumma som John tejpat upp utanför min dörr (practical joke han gör var och varannan dag som ingen tycker är speciellt roligt men som ingen har hjärta att berätta för honom) och ut i köket där John gör sitt te!


Jag: Man down, MAN DOWN sa jag!
John: Vad håller du på med?


Och då ser han det. Min överläpp ser ut som en botoxpatient. Den satans jävla mutant hippimyggan jag trodde jag drömt om visade sig vara högst levande och har nu givit mig världens mega läpp. (Ni vet hur årets första myggbett alltid är megastort) jag ser precis ut som raggarna i Braås med en dosa lössnus upptryckt under läppen. Det är så illa att jag har lite svårt att andas genom näsan. Jag är i upplösningstillstånd, ett resultat av chocken att vakna antastad av en cp-mygga och att springa in i den annars skitläskiga tantpostern. John ligger vid det här laget på golvet och skrattar vilket gör mig ännu mer upprörd. Jag känner mig verkligen utsatt och överfallen och jag sätter mig på golvet för att samla mig. Tavey som är vaken kommer ut och joinar oss och efter att han gått igenom samma skrattanfall som John (Jaja the joke is on me right) så sitter vi alla på golvet och pratar och därmed är vi tillbaka där vi började. Jag går och lägger mig och vaknar upp på morgonen näst intill symtomfri. Raggarläppen är som bortblåst och jag är mest förvirrad och funderar över om det verkligen hände på riktigt och då ser jag den, botoxsprutan och plasthandskarna som ligger på golvet bredvid sängen. *skräckfilmsmusik*. ÄÄh skojja bara, men seriöst; hände det här på riktigt? Jag måste ta mig ut till de andra för att ta reda på sanningen.


, , , , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Bloggparaden
Humor
Blogglista.se
Personligt
Blogvertiser
Personligt bloggar
bloggar
RSS 2.0